...är ju egentligen ångest över att det ska börja en ny arbetsvecka och att det var så skönt att vara ledig.
Men jag går ju hemma...
Har kommit underfund med att det inte är vardagen som är tråkig...Det måste ju vara JAG!....eller?
Jag gör ju sällan något större. Veckorna består i stora drag av långa promenader, öppna förskolan,(i gott sällskap), städ, tvätt, läxläsning och matlagning. Dessa saker tycker jag om att göra och har inget emot det, men det är sällan något bryt i rutinerna.
Går nästan aldrig ut med vänner för har ingen att gå ut med...
Har ingen direkt hobby. Visst jag läser en del och kan sitta å pyssla. Det är mest för avkoppling på kvällarna när barnen stupat i säng....å om jag orkar.
Har inget körkort så kan inte på ren impuls ta mig långväga när å hur jag vill. Det är väl självförvållat då jag prioriterat att skaffa barn tidigt och utnyttjat att buss/tåg förbindelser vart så bra.
Har ett jobb, men som inte ger mig nåt större utrymme ekonomiskt... Det går runt iallafall så jag ska väl inte klaga.
Dags att börja jobba i april igen. Ska faktist bli skönt om man får vara ärlig. Har klättrat på väggarna det senaste. Extra plus är att Esmeralda får börja på fritids igen. Det har hon saknat <3
Dessutom har det dykt upp en eventuell chans till nytt/ytterligare jobb, på deltid skulle jag tro. Hade vart GULD! Inte inom mitt kunskapsområde, men så ville dom ha det tydligen :D Så äntligen kanske det inom en framtid finnas plats för sparande (= körkort)
Alla hjärtans dag i morgon....Mysigt för många kan jag tänka, ensamt för andra. Här är det vanlig måndag :P
Over n' out!